hamar1
(substantiv)fsvm--hamar..nn.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (10)
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
hammar: -omen JMÖ 110 . hamer. hammer. hamor GU C 20 s. 157 . pl. hambra Skotteb 66 (1461-62?). best. hanbrana SvKyrkobr (Lucid B) 175 . dat. hambronom SkrtUppb 390 ), *hamars band hammers bondh )
Källans artikeltext (2 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)hammare. GU C 20 (hand 2) s. 21, 113. SvKyrkobr (LUcid B) 175 . SkrtUppb 390 . iomffrun hördhe lyudhit aff hammaromen när herran mz spikomen wart gönom slaghin i händher oc föther JMÖ 110 . 3) portklapp. Se E: Lidén, Ark. f. Nord. Fil. 45: 197. Skotteb 361 (1459-60, Kämn). jtem ij hambra och ij ringha til thet hwsäth östan til for v öra ib 66 (1461-62?). ib 117 (1462-63?). 4) med buskskog el. dyl. bevuxen) stenig mark, hammar. rubetum . . . locus vbi rubi crescunt wlgriter hamar oc buska mark GU C 20 s. 530 . - Jfr gen-, här-, sko-, skogs-, spik-, stor-, strids-, trä-, vatn-, vatu-, öx-, öxa-hamar.