hörilse1
(substantiv)fsvm--hörilse..nn.1el. f. 1) hörande. offtere börr konungenom ware vthe eblandh meniskiors vmgenge, giffwendes hörilsse vm rijckssens ärendhe PMSkr 705 (avskr.). 2) hörsel, hörelförmåga. SvKyrkobr (Lucid A) 99 . förlåt oss allt, det wij haffwe syndet med wårom hörelsom moth tijn helga willia Kyrkohist Årsskr 1922 s. 324 (1498). -
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
-iosse . -else )
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- el. f. 1) hörande. offtere börr konungenom ware vthe eblandh meniskiors vmgenge, giffwendes hörilsse vm rijckssens ärendhe PMSkr 705 (avskr.). 2) hörsel, hörelförmåga. SvKyrkobr (Lucid A) 99 . förlåt oss allt, det wij haffwe syndet med wårom hörelsom moth tijn helga willia Kyrkohist Årsskr 1922 s. 324 (1498). - Jfr be-, til-hörilse.