brandiärn1
(substantiv)fsvm--brandiärn..nn.1brandjärn, trefot att sätta kokkärl på över elden el. järnställnkng (järnrist) lägga veder på i en spisel
Källans artikeltext (2 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- 1) brandjärn, trefot att sätta kokkärl på över elden el. järnställnkng (järnrist) lägga veder på i en spisel. Jfr Hildebrand, Sv. Med. 2: 259. HLG 3: 128 (1529). ib 132 (1529).
- 2)brandjärn, järnställning vari ved antändes ss bloss för fiske i mörker. mölnaren skal haffua sin eghen ökia . . . med . . . liwstra och brandiärn Arnell, Brask Bi ᴵ 26. - Jfr brandaiärn.