braka1
v.(verb)fsvm--braka..vb.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (1)
bräcka, knäcka. han kände siith glaffwen än nw heldt vara oc ey brakad Troj 214
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
part. pret. brakadher ) ,
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- bräcka, knäcka. han kände siith glaffwen än nw heldt wara oc ey brakad Troj 214 .