bethvinga1
v.(verb)fsvm--bethvinga..vb.1tvinga
Källans artikeltext (2 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- 1)tvinga. härtoghen wiliandhis mädh makt honom thär til betwingha JMPs 318. 3) betvinga, kuva. - med ack. och pep. undir. tvinga (till underdånighet). the betwinga landit vndher hanom ighen Mon Dipl Sv 39 ( 1464) .
- 4)betunga, besvära, plåga. " o thu hardasta träldomber, thu haffwer mina söner alt fför länghe, mädh osigeligka twnghom byrdhom betwingath JMPs 58. "