balker¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (3)

1. 1)bjälke. han (Tile Bwsman) . . . . gerne til vnte, ath forstandaren ath sancte örien pa norra malm . . . matte sancte öriens kropass och vnderslagh jnleggfie !UDDA_TECKEN? (1/2) steen jn vtj han mwr offuan til j then nya mwren offuen balkana, thy at mwren hörer tyle bwsman til offuan balkana alene STb 2: 204 (1487). - (?) bredden (på tomten) offuen fore balken j mellenboden är xiiij (14) alen !UDDA_TECKEN? (1/2) quarter mynne, jtem balken mellen mattis gudsmet fran stenhusit och port hwalffuit j öster är lengden xxij alen j (1) quarter mynne, bredden j mellen balken knwtz gultzsmetz gardh aff öffuersta balen är xij (12) alnar !UDDA_TECKEN? (1/2) quarter mynne, j nör och söder lengden jn j boden offuan balken pa dödra sidan jn vpp medh almose tompten xij (12) alen vtan dropit STb 3: 390 ( 1498) . - skiljevägg, avplankning? tå haffues mångh kar ståndendes ther iämsides vngen i et huss, på stockom och the iagh sågh wore alle fyekant tuå alne diup, och tuå alne bredh, men the wore ey gärd medh gjordom vtan wåre sammen fällt bräden i små stolpa i fyra hörne, inge spike haffuendes the till, som en balker pläger fälles sammen PMSkr 643 (senare avskr.).
2. 3)|Sv. dial. balk. Jfr Smedberg, Peder Månssons landsmanskap s. 65] jordremsa som vid plöjning överhoppas, ås el. rygg mellan fåror. then som äryer äller plöye göre ekke balk springadnes affwer (necubi crudum solum et immotum relquat, quod agricolæ scamnum vocant] PMSkr 196 . "then raamoga jord äryer oc lägger balk j mellen forena" ib 211 . skal bondhen förwara ath akren bliffwer wäl aardher at drängiana läggia ekke balka ib 198 . "skal han haffwa ena stangh oc ga affwer akren pröffwandis wm han findher balka stätandis mädh stangenne ib. - Jfr arva-, bygninga-, eke-, iordha-, trädhis-, ärve-balker. "