böra¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (1)

1. tillkomma, tillhöra. med dat. el. ack. medhen mannen ey bet[al]adhe gudhi then heder, hanom börde (quia debitum honrem Deo non solvit) SvKyrkobr. 147. stode alle for:ne gode men och bade war höffutizman om sin zach, ther hanom the aff haffua börde, ath han hanom then . . . wille fordrage STb 3: 105 ( 1493) . - vara tillbörligt. opers. med inf. el. bisats. j seen mz likamlicom öghom thz som vtantil är, thz bör oc mz vnderstandilsena öghom skodha thz som inantil är Prosadikter (Barl) 30 . the, som gerningen giorde, skole honum (ɔ den drpöte) ffaste och böte igen, som effter en död cristin menniske bör at göre STb 4: 196 ( 1511) . " fore thy at then gamble rampnin gaff hona ower i henna nödh. oc then ther hona til sik togh bör ey thz han skal hona mista " Prosadikter (Sju vise mäst) 170 . - bliva nödvändigt. Se Sdw 2: 1207. - böra. med sakligt subjekt: ingen annor ärende eller samtala böra wara j the hälga kirkia MP 4: 167 . " affradh bordhe ware 5 thöni oc 5 spen korn, 5 öra oc 20 peninga; nw är afradh 3 thöni korn, 1/2 march peninga " VKJ 34 ( 1447) . ib 13 (c. 1500). 1 gard i qwiistadhom . . . thär bör aff 4 marcer ib 230 (c. 1500). med personligt subjetk: alt tet arff hon medh thöm ärffua börde j löst ok fast STb 4: 12 ( 1504) .