afbryta1
v.(verb)fsvm--afbryta..vb.1bryta, kränka. "
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- bryta, kränka. " besworen i . . . noghra articlae och puncter epter swerigis lag . . . huilche vdi monge motte affbrotne äre " HSH 20: 259 ( 1508) . - bryta, synda. thät angra oc grata som iak haffwer aff brutith Sv B 395 (c. 1520). Jfr bryta af.