ämna³

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (1)

1. 1) förfärdiga, tillreda, utföra. Mathiare (trol. fel för materiare) ämpna GU C 20 (hand 2) s. 123. swa som leen leerkruka makare ämpnär ena kruko aff leere . . . ok aff samam leere gör ena andra kruko SvKyrkobr 226 . Sidhan vart tu empnader (factus) aff aldralemaste materia j thins moders jnelfwom J Buddes b 164 . " swa brat som wj faam visseliga wetha aff them clärckiom oc synamannom som tiid koma at almoghen hauer ämpnat och giort prestebolet " Svartb 400 ( 1442) . skapa, forma. Medhen thet samblandet kan ey skee vtan kötzsens orenan lusta ok barnet ey än empnet eller formerat kan ey mothe sta foräldromen Huru är tha barnet orent SvKyrkobr 190 . 2) utrusta, förse. pläger Westeraars altid wra wel ämpnat med flesk GPM 2: 296 ( 1508?) . Ty at här är icke swa wel ämpnde kyrker som i Uplanden uthen monge fatige ther somme äge en oc somme ij kalker oc somme hafue aff förgyld koper theres monstantia HSH 13: 32 (1524, Brask) . 3) ämna, avse, vilja. hwem thu hafdhe nu ämpnat skrifua thit bref til Hel män 170 . Thy hwar en dygdh, ämpnat (relata) til ändan, hwilkin som är Christus, hon kännis wara gudhelikin frukt SpV 16 . - utse, forördna. (Om den till abbedissa valda är i bann) ma allregh offtaren til swadana ämbite ämpnas Småst på Fsv 2: 100 . - Jfr fore-, til-ämna.