ällis1
adv. konj. · adv. och konj.(adverb · konjunktion)fsvm--ällis..e.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (2)
L. A) adv
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
ellis StadsL R 35; MP 3: 46 . ällist RK 2: 4945),
Källans artikeltext (6 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L. A) adv.
- 1)= älla A 1. skal tungan först ena syslo göra, o ther näst andra, ällis gör hon mot naturlik skipilse KS 55 (139, 59) . " frälsa oss aff thenna nödhinne ok wandanum, ällis ärom wj alle fortappade " MP 5: 123 .
- 2)= älla A 2. Bil 371 . MB 1: (Cod. B) 536 .
- 3)deremot, åter. hoffmenene ropadhe . . . vilen j alle liffua hele j gan til swan vy viliom jdher fela bönder swaradhe ater swa vy felom oss sielffue hurw thz kan ga thorren j ällist til oss fara j finnen vy viliom jdher ey spara RK 2: 495 . B) konj.
- 1)= älla B b. hwar som ther sökir äptir mik ällis mynne nadh MP 5: 103 .
- 2)= äller B 2. hwart karit war swa stort, at ther gkik twa spanna ellis thre MP 3: 46 . - Jfr ällas, älläghis.