ädhel och²

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (1)

1. adj. (Mlt. edel, edele) 1) ädel, högättad, av förnäm börd. Bekennis jag . . . att jag vill vitne vara fullige oc bevise medt sanning, att Hr Magnus Ingesson . . . var ädle oc äckte både om fadher och modher Vg Fornmt I: 10 s. l30 (1489). medh nagra faa smasuena, alt hoffuesinnet och eddelle bloh vndantgit, vtanfangelse och beschatningk Rydberg Tr 3: l490 (1502). The andra erligha herrer, riddara och swena, äddelle och vädele, riche och fatige . . . skolo och magha aff ghaa medh lijff och sundh ib 3: 491 ( 1502) . (Då) worte instengdhe all menege ädle, quinnor och mendh, biscoper och prelater HT 38: 118 ( 1523?) . Forsth wtkalladhe the biscopaner och nogre eedle. Sidhen ledhe the wt . . . een stor hop baadhe edle och oedle ib 38: l119. thenna breffuen lyddhe moth andelege herrer och ädle mendh ib 38: 119 . " aff them ädhlasta härtoganom Pompeyo " SpV 315 . 2) ädel, framstående, härlig. sancte Örian, ädhla riddare oc dyr matyrt SvB 407 (början av 1500-t.). sancte Örian, ädhele riddare, ffri oc staldz ib 408 (o. 1520). Thol oc pina är swa äderle ath gudh wil änkte annat gifwa vthan sik siälwan for thet Saml. 6: 159. 3) ädel, fin, dyrbar (om sak). Thätta är ädhlastha fructin SpV 446 . ärw the ädla stena, tha fästher jnghen fiil pa them PMSkr 494 .