vilfara1
v.(verb)fsvm--vilfara..vb.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (1)
fara vilse, at hon skuli ey vilfara j vmgagomen Bir 1: 271. jak vilfoor swasom thz faar som forfoor MP 2: 153
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
wiil- )
Källans artikeltext (2 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- 1)fara vilse, at hon skuli ey vilfara j vmgagomen Bir 1: 271. jak vilfoor swasom thz faar som forfoor MP 2: 153 .
- 2)misstaga sig, fela. rätta hana som läs for borde wm hon wilfar Bir 5: 27 . " hwilkin syster som wiil faar j chorenom sionghande ällir läsande orät " ib 52 . the som märkelika wil faar oc confusionem gör ib. Jfr villefara.