värning1
(substantiv)fsvm--värning..nn.1ÊL
Källans artikeltext (3 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- ÊL.
- 1)förvaring; besittning. thz war een sorghfull erffuelutt hans hustru fik til werning MD 387 (i rim med gärning).
- 2)det som lman har i förvar; saker som man förvarar för afyttring, varor, handeslvaro; äfven om det enskilda föremålet: vara. iak huxar ther op a huru iak mina xärning sälia ma Fl 844 . ib 649 . manga handa värningh är i krämara bodh GO 555 . hwar man lowar sina wärning ib 632 . " hwar een wärningh lowar sik siälff " ib 1088 . " tärningh är ond wärningh " ib 1010 . Jfr altara-, skin-värning, äfvensom varninger.