värkmästare¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (1)

1. förman för ett handtverksskrå, ålderman. klagar husbonden thz forre wärkestarom SO 6 . " thettha fornempdha skal han göra aff enne hwlth j warkmestaranna huse thöm asyande " ib 16 . " tha kalle wär[k]mestara kompanith saman ath skodha thessa gernich om hon är aff allom ostaffalikin " ib. " skulu wär[k]mestara fölghia honum a rastughu oc latha burskap winna " ib. " koma frömande swena til stadhen stempno dagha imellan hwilkin mesterman thöm behöfuer tha haffui thz mz werkmestarens orlof oc werkmestare samtykke thz mz fyrum brödrum " ib 30 . tha magh verchemestarän i embeteno thet alldelis till rettha hinda ib 31 . " här om skulu werkmestare haffua atwakth at thz ikke skeer " ib 49 . ib 18, l19, 20, l22, 23, 24, 27, 28, 29, 32, l47, 48, 52, 53 o. s. v. at noker aff verckmestarana som äre oldermen eller noker anner j embetet som nagat wylle dylia eller forsyma i tesse forscreffna schraa ib 155 . GS 59 ( 1474) . werkmestaren i gwlsmidz ämbethet i westeraars DD 1: 143 (1489, eft. aftr. hos Langebek) . - (?) ss tillnamn. hulkit fornempda steenhus . . . jöns skalm hafdhe salt hustru ingerdha förra bonda mattis werkmestara til forene SJ 83 ( 1438) . " mälis män til fornempdan gardh oc tompt hinrik lang . . olaff wästman oc eskil werkmästare " ib 121 ( 1443) . ib 82 ( 1439), 106 ( 1441).