välikhet1
(substantiv)fsvm--välikhet..nn.1välbefinnande, välmakt
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- välbefinnande, välmakt; lycklig el. glad tillvaro, glädje, sällhet; härlighet. thän som hwarte wanda se ällir höra ällir sköta gudhi i sinne välikhet Hel. mäns lefv. 122. jac wet wthan twäkan at mik ska aldirigh välikhet brista (jam nullum decinceps exstecto gloriæ defectum) ib 170 .