ut af¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (2)

1. med dat. el. i dess ställe ack.
2. 1)vid rumsbestämningar för att uttrycka ett aflägsnande från ett föremål: ut från, ned från, utaf, af; utur. han . . . fiol vt aff bronne j stridhastan strööm KL 85 . " wt af thöm brunnenom gik en rädhelica stor rökir " Pa 18 . en brynnandhe loghe gik wth taff hans mwn Di 220 . " han togh suärdz ok drogh otaff slidhena " ib 301 . " torana lup vth taff badhen hans ögon " ib 205 . " vtsändhe ormen . . . wff sinom mwnne watn swa som stora flodh " MB 2: 352 .
3. 2)för att beteckna en riktning: ända från. raual pampa . . . lot vp eskil hoppenar sit stenhus . . . som thet bygdh är vt aff grunden medh alla fyra stenwäggia SJ 175 ( 1448) .
4. 3)för att beteckna frånvaro: från. vtaff thz hus hon tha i war haffde hon j xx ar ey warit RK 2: 6705 . " han blijffue vthaff wårt compani " TS 21 .
5. 4)vid tidsbestämningar: af, från, ända från. thet forscrepna thorp orrem war gamalt frälsse wt aff heydhin höss SD NS 2: 210 ( 1409) .
6. 5)fär att beteckna ett skiljande, fråntagande el. befriande: från. franskildir wt af allom kötlicom thingom Bir 4: 124 . " gudh skal minzska hans deel oc borth tagha vff lifsen book " MB 2: 369 .
7. 6)för att i andlig mening beteckna ett skiljande, afvikande o. s. v.; från. ati äre tredde fran war höffwidsman vtaff thet hwlscap, manskap och eedh som i howm sworith, loffwit och sakth hawe BSH 4: 220 ( 1497) .
8. 7)för att beteckna den af hvilken ngt mottages: utaf, af. thok bokena vtt sithiandis höghra hand (de dextera sedentis in throno) MB 2: 341 . " hulka bodh jac köpthe vth aff hennika kölnare " FH 3: 61 ( 1445) .
9. 8)för att beteckna det hvarifrån något tages el. hämtas: utaf, af. han . . . aat ok drak vt aff trää kar MD (S) 230 . swa at wtaff thy enkte wtspises vtan almosan fatigho folkeno VKR 42 . - ur. han screff ater aff ny wt aff sino hiärta alla bibliam MB 1: 27 . - ur, med bidrag ur. sculu the hielpha honum wth aff bisconne SO 4 . " för att beteckna det hvarifrån ngt tages el. utbrytes: af, från. huilkit thorp han sagdhe wara afrägdhathorp gjort wt aff wallom " SD NS 2: 210 ( 1409) .
10. 9)för att beteckna härkomst, hemvist, klass: utaf, af. alle män . . . scullo färdhas til sin stadh som han war först komin vt af Lg 45 . " war herra skapadhe all them liwandis thing som watning giordho wt aff sik " MB 1: 71 . noe oc hans hwhion, som föddos wt aff setz affkömd ib 2 . " een hertugh wt aff yrland " Fr 1436 . iak skal giffwa wff (de) diäfwlsens samqwämdh them som sighen sik vara judeos oc ey äru MB 2: 338 . 10) för att beteckna att något till sitt läge utgår från ett annat föremål: ut ifrån; vid, bredvid, vid sidan af. vt aff gudz huse war giort eet forstadu hws MB 1: (Cod. B) 487 . " owan a bunkanom skulo wara thry stoor hws . . . oc vnderstanda some at hwart thera war op aff andro än thz thykker flästom likare sanno, at hwartt thera thriggia war wt aff andro " ib (Cod. A) 168 . II) för att beteckna den el. det hvarifrån en verkan utgår: af, från. swa at thöm enkte argt tyma eller henda skal wt aff stockholms hws eller stadhinom i stocholme BSH 1: 132 ( 1511) . 12) för att beteckna medlet: med. sighiandis alle iämsamt swa som wt af enom mun Gr 295 . 13) för att beteckna det hela hvaraf något framjhålles ss del: utaf, af. tha tog ysung et stycke taaff en spwtskafft Di (Coi. B) 334 . 14) om, angående. wtaff mig han alzinthet wiste RK 3: (sista forts.) 4680 . B) adv. af, borta. man kyssir opta the hand man saghe gärna vht aff ware GO 82 . - Jfr här-, thär-utaf.