törning1
(substantiv)fsvm--törning..nn.1stöt, anfall, strid. "
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- stöt, anfall, strid. " heller döö pa markin och taga idher första törninghen aff, än sa skal bliffwa. som k(onungh) h(ans) acktat haffwer pa alles waress skahda " FM 234 ( 1504) . kwnne wij then törninghen förhalda BSH 5: 178 ( 1507) , her wel jo fallä förstä oc störstä törningen ib 192 ( 1507) .