striþer¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (2)

1. 1)strid, stark, häftig, rörande sig med stark el. häftig fart. om vatten el. annat flytande ämne. brast up . . . en oleo kälda vällande ok ran allan daghen striþen strömom Bu 65 . han . . . fiol . . . j stgridhastan strööm KL 85 . Pa 23 . Bir 2: 184 . Lg 3: l579. striit räghn Bil 158 . - om vind. ward lughn epte stridhan storm Pa 22 . Bil 285 . 2) häftig, stormande; sträng. han war stridher man oc i laghen klok MD 440 . avi, awi. herre aldzmäktogher gudh, hwat rädelikit är tith wredha änlithe, hwru stridh oc hwas (procelleosa et acutissima) ärw thin ordh Su 95 . 3) häftigt påträngande el. ansättande. kom thet ther til omside at herskapit worde them så stride, meth bön och trug meth blit och hart, at the gato sik ey längher vart MD 505 . 4) motspänstig, gensträfvig. mins mik likamans huruþungar han är at dragha: striþar ok stor at styra (in domando superbum) Bu 141 . 5) motig, som går emot. alt thiänar honom iämpt swa lint som strijt. oc badhe mz oc moot koma honom til godho Bo 66 . hwat thz är hällir bliit älla strijt ib 122 . - n. adv. häftig. om vind. them gik stormber ifuir swa strith Bil 327 . - Jfr lostridher.