stiärna¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (3)

1. 1)stjärna, lysande, himlakropp (eg. och vanl. med uteslutande af solen och månen). fiärdha dagh skap-adho war herra sool oc maana, oc alla stiärnor MB 1: 60 . " stiärnor eller himbla tungel " ib 67 . thässa siw stiärnor hawa krapt ower iordhrikis thing, hwar oppa sina stund a daghenom saturnus första tiidh a daghinom jouis ther näst mars thridhia tiidh sool fiärdha venus fämpta mercurius siätta oc manen siwnda ib. hwi heter thridhi daghin manadagher aff siwnde stiärnonne som är aff mannanom ib. giordhe han (Gud) manga stiärnor, oc satte them i himilin at liwsa ower iordhina ib 156 . " han kunde wäl pröfwa oc see j stiärnomen at han formatte thöm (de fientliga konungarne) ekke bestanda " ST 511 . at skodha komaksolande thing i stiärnonna skipan Gr 260 . pröfua (solina) gangh ok stiärnur Bil 534 . " hon war födh wndher them stiärnum som göra konur at thrälum kiära " ib 353 . " en brännande stiärna skapadh som swärdh ib 311. huar är han som föddir är judhane konungir, vi saghom hans stjiärno j östirlandomen Mp 1: 43. dragh hällir sompt (för sampt?) mz manan är mz stiärnom " GO 791 . " lönen skinu lius som stjiärnor " Bu 13 . ropadho the . . . til . . . iomfru mariam swa sighandis, o maria . . . maris stella . . . thz är swa mykit sakt o maria . . . thu haffsins stiärna Lg 3: 49 . ib 66 . Jfr dagh-, dags-, himil-, ledhe-, morghon-, planeta-stiärna. 2) stjärna, hvit fläck i pannan på häst; se stiärnobligher. 3) vm swen (skomkaresven) säl stiarnor SO 14 . " nw han nokor swen siäl (för sälia) styärnor för än läther är kwmith j anna bark . . . tha tagi husbondhe wärdh for stiänor äller sla lasff sensins lönom swa mykit som stiärnor gullo wm swennen skils fran honom " ib 22 . stiärnobligher (stiernobliigher), häst med stjärne el. lhvit fläck i pannan. ss hästnamn. vnum equm dictum stiernobliigh SD 5: 573 ( 1346) .