snara2
(substantiv)fsvm--snara..nn.2Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (1)
snara. "
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
snära L.; -an Bu 26 ; -u Bir 1: 314),
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- snara. " ss fångstredskap el. ss medel att bringa på fall el. i förderf. är oos högelige for bwdet stooka eller snarwr haffwa " BSH 3: 147 ( 1463) . slipper en foghil aff snara eller quist han tagher sik wara for tolke list swerghe thu äst nw sluppit wilt thw j the snara j gen som for war bundhin vm thin been thz ma wel sta tik vppit MD 390 . nar vngin flyghir . . . wakte sik at han girnis ey the bradh älla mat ther snara är j Bir 1: 301 . " hafwande snäru mz hulke han maghe snäria hans fötir " ib 314 . " än thot diäfullin är klokir tho är gudh sniällare oc starkare syndirslitande alla hans snaru " ib 2: 145 . " hedhrin är een af them försto snaromen ther människan fatas oc fangas ij " Bo 94 . " han skulle swikare heta, eller then som androm lägger snaro fore foot mB 1: 216. - ss redskap för att afdagataga (genom hängning). þe vänto at snäran var eigh väl at runnen " Bu 26 . lagþe sik sialwm snaru um strupa ib 130 . " han . . . skal som thiufuir snärias ok bindas mz snaru " MP 2: 177 . haffwe the . . . skooret budkafle medh brandh oc snara (för att antyda det straff som skulle drabba den som försummade att befordra budkaflen) BSH 4: 111 ( 1486) . - Jfr synda snara.