sättunger¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (2)

1. beskattningsenhet för fastigheter; jordegendom af det värde att den motsvarar full besutenhet och att dess innehafvande medför förbindelse att med en viss del (merendel en sjettedel) bidraga till utgifvande af en gärd. Jfr Bergfalk, Om Svenska jordens beskattning s. 73 f.; Styffe, BSH 4: CXLII f.; Desn., Skandinavien under unionstiden, 2 uppl, s. 99, 176; Hildebrand, Sveriges medeltid 1: 262 f.; Thulin, Om mantalet s. 15; Hildebrand, Svenska statsförfattningens hist. utv. s. 154. han (gården) ligghär fore fyra sättungha SD NS 1: 59 ( 1401) . " lagde thesse epter:ne skatten i skiollinge sokn . . . ermund i kyste for en sätung . . . erik i walsta [ok] laurens seordsson for en sätung item hakon i taffsta for en säting . . . item badhe gardenä i skalunde for en sätung item oloff karsson i vedlä for i [1] säting oc i [1] ortug landh jordh i ase sig til hielp item lasse olsson i häringe [ok] nils jonsson i vale badhe for en sätung, oc lasse giffue nils jonsson iij ortog til hielp. item nils jönsson i valla, swen i föne oc änken ibidem alle twädelen af en sätung " BSH 4: CXLII-III ( 1492). - andel i gärd hvilken utgifves för jordegendom af nämda värde. äålige göre cronone halff tridie sättungh af godsen Styffe, Skandinavien under unionstiden, 2 uppl., s. 219 (urk. fr. 1496); jfr BSH 4: CXLIII. - Jfr siättunger.