ORDBOK · SÄMIA (SOD1884)
Huvudverket · Söderwall (1884–1918)Käll-ID: SOD1884

sämia2

v.(verb)
Lemgram: fsvm--sämia..vb.2
Andra poster med uppslagsordet »sämia» (homonymer och kompletterande band):

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (10)

sämbersamdesampdesämdesämpdesempdäsamdersamptsämia siksämia a

Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)

pres. sämber . impf. samde . sampde . sämde . sämpde . sempdä HelsL Ä 2: pr. part. pret. samder: samd MELL Eghn 35 i var. n. sampt), sämia sik , sämia a ,

Källans artikeltext (12 betydelsemoment)

Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering
  1. L.
  2. 1)sammanhålla, hålla i styr. siälin hawer enkte wald at sämia them (de fyra elementens krafer), vtan äre henne olydhoghe MB 1: 131 .
  3. 2)sämjas, vara ense, komma öfver ens. opersonl. med dat. them samde wel RK 1: 1229 . wil han myno radhe höra oss kulle fulwel sämya badhom ib 3400 . " twem älskoghom sämber äkke enstadh vara (duo amores terreni se in unum non copatiuntur) " Su 389 ..
  4. 3)enas, blifva ense; öfverenskomma. vm ärwþis mannä lön hawm vi mäþ iþär swa sampt SD 5: 637 ( 1347) . MP 1: 77 . " samde mz thöm af dagh päning " ib 2: 47 . - opersonl. med dat. swa som ider sämber swa maghen i göra RK 1: 381 . " dömpde jak for:ne sämie ok forlikelse stadugh ok fast äpter thy them her om sämpde pa badhe sydhor " FH 3: 116¨ ( 1448).
  5. 4)öfverensstämma. " nar gerningin sämbir (concordat) mz ordhomin " Bir 1: 273 . " thera akt oc vili samdo ey (discordabant) mz gerningom " ib 2: 147 . suaradhe . . . thz ey sänna (för sämia) mz scriptinne at gudh gik bort fran renliues människiom ib 3: 206. - opersonl. med dat. han swaradhe thera sidhum ok sinom sidhum ey sämia Bil 695 .
  6. 1)sämjas, förlikas, komma öfver ens. infödde män skulu ey sämia sik mz vtlänningom Bir 3: 333 . " thu äst mykit othologhir thy kan thu thik ey sämia at (sannolikt för ok) byggia mz os (concordare et colabitare nobiscum) " ib 1: 222 . " wij wille oss ey mz honum sämya " RK 3: (sista forts.) 5552 . - sämjas, förlikas, låta förena sig. huru skuld . . . hymerikis älskoghe sämia sik (sociabitur) mz iordzlikom Su 389 .
  7. 2)enas, blifva ense, komma öfver ens. at han matte späkia thera (Israeliternas) delo, än the willo ey sämia sik ower stadhin (d. v. s. stället för tempelbyggnad) MB 1: 485 . " sik at sämiä baþe vm värio oc fällo " SD 5: 377 (1344, nyare afskr.). sämdo the sik thy at the sculdo alle bidhia til gudh KL 30 .
  8. 3)sämjas, öfvrensstämma. manzsins vili ok min sämia sik ey Bir 2: 308 . " skal thin siäl . . . swa länge pröfwas ok rensas j likamnom. at siä´lin ok likamin sämia sik wäl owir eno (in unum cocordant) " ib 1: 102 . " swa at hwghin sämi sik (concordet) mz thwngonne " Ber 139 . - refl. sämia,s sämja,s förlikas, komma öfverns. ey kunno tw genuerdogh thing sämias (conveniant) i eno kari Bir 2: 196 .
  9. 1)sämja,s komma öfverens, förlikas. opersonl. med dat. el. ack. riken sämber thess bäther aa rK 1: 389. formannomen sampdo (för -e) ey badhom aa ib 2026 .
  10. 2)åsämjas, komma öfverens, blifva ense. opersonl. med dat. them sampdo (för -e) ey wäl a badhom RK 1: 2884 . " swa sampde them allom brödrom aa " ib 543 . " j westergöland staddis thz swa som rikisins men sampde allum aa " ib 779 . - Jfr asämia. sämia upa,
  11. 1)sämjas, komma öfverns, förlikas. opersonl. med dat. them sampde ey wel vpa RK 1: 361 .
  12. 2)åsämjas, komma öfverens, blifva ense. lopersonl. med dat. vm han ville ther vnder gaa som them haffdo (för -e) allom sampt vpa RK 1: 2841 . Jfr upa sämia. - Jfr for-, mis-, o-, um-sämia samt atsämias.

Hänvisningar i artikeln

se in unum (ej länkad i XML-källan)
Om ordboken: Källor, kvalitet, licens (CC BY 4.0) och kända källbegränsningarVisa / dölj ▾
Huvudverket · SOD188422 572 poster

K. F. Söderwall, Ordbok öfver svenska medeltids-språket, Band I–II (Lund: Svenska fornskriftsällskapet, 1884–1918).

Kvalitetsstatus hos Språkbanken: Uppslagsorden är kontrollästa efter manuell inkodning, men övriga delar av artiklarna är inte korrekturlästa.

Supplementet · SOD-SUPP19 172 poster

K. F. Söderwall, W. Åkerlund, K. G. Ljunggren & E. Wessén, Ordbok öfver svenska medeltids-språket. Supplement (Lund: Svenska fornskriftsällskapet, 1925–1973).

Kvalitetsstatus hos Språkbanken: Varken uppslagsord eller övrig artikeltext är kontrollästa efter manuell inkodning.

Licens och egen bearbetning

Båda digitala datamängderna tillhandahålls av Språkbanken Text (Göteborgs universitet) under Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY 4.0) ↗. Fornsvenska Studielabbet har indexerat LMF/XML-filerna med bibehållen källtext, kompletterat med normaliserade söknycklar och dokumenterade teckenalias (þ/th/dh, æ/ä, ø/ö) samt sammanlänkat enkla korshänvisningar. Inga nya betydelser eller moderniserade definitioner har lagts till.

Kända egenheter i källfilerna & principer

  • Bokstaven Þ (TH): I Söderwalls ordbok bildar Þ (inklusive uppslagsord på th-) ett eget kapitel allra sist i alfabetet, efter Ö.
  • Kapitlet Ä och V i LMF-utgåvan: I Språkbankens filer ligger både huvudverkets (332 poster) och supplementets (285 poster) Ä-kapitel i soederwall-supp.xml, medan supplementets V-kapitel saknas i XML-underlaget.
  • Ingen fabricerad sidlänkning: XML-filerna innehåller inga tryckta sidnummer i Söderwall. Länkar till Projekt Runeberg går därför alltid ärligt till rätt bandöversikt. Se även Resursbiblioteket.