röta1
v.(verb)fsvm--röta..vb.1vråla, råma. "
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
-ar , -adhe )
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- vråla, råma. " nöteno hörör at röta " Bil 213 . " rötar (Cod. A riwter 216) swa som thiwr " MB 1: (Cod. B) 548 . hwi hon (himlen) rötade tha meir en hon var för van Bil 751 . synthes os en hiorther rötandes Lg 3: 457 . " skulu synas i haffwit fiska oc hafftrull oc röta oc thiwta op til himilen " Iv LXXVIII . Jfr riuta.