rökia1
v.(verb)fsvm--rökia..vb.1röka, utsätta för rök. nätäkyot rökt
Källans artikeltext (2 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- 1)röka, utsätta för rök. nätäkyot rökt SD 5: 637 ( 1347) . LB 7: 46 . FH 4: 83 ( 1499) . " rökte henne thz hon bleff dödh " RK 2: 1938 .
- 2)komma att ryka, bränna för att frambringa rök. thridhi loter, swa som blodh oc ister, skulle hwarte brännas eller äta, vtan blodhit skulle wtrinna a iordhina oc iistridh rökia sötelika ower gudz altara MB 1: 476 .