räfst¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (7)

1. L.
2. 1)straff, bestraffning, straffande. hawm wi . . . hardhä räfst hööt SD 4: 464 (1335, nyare afskr.). ib 5: 374 (1314, nyare afskr.). äru fälde vnder wara räfst ib 376 . at konunglich räfst härdhir sik ib 4: 467 (1335, nyare afskr.). ib 5: 378 (1314, nyare afskr.; dessa båda sistn. ex. kunna äfven föras till 2). ther är hardhast räffst, som konungen är siälwer nässt (för nöfst) MB 1: 349 . han (konung el. höfding) skal ok wara jämn ok rätwis i domom ok räpstom sinom KS 78 (193, 86) . " han styrdhe riddar scap mz hardum rät ok räfst " Bil 392 .
3. 2)räfst, af konungen el. på hans vägnar utöfvad rättskipning, ting der rätt skipas (och äfven andra ärenden kunna afgöras af konungen el. å hans vägnar, räfseting, äfven vid fäfseting fungerande nämd. laather han (konung Karl) räpsth i swerige halla RK 3: . " til then dagh the haffua warit oppa reffstinne then tydh reffstatingh hals i tyurbo hundare " SD NS 1: 363 ( 1408) . " the gozin os laghleka wordho ather til dömdh oppa restenne (för refstenne) " ib 688 ( 1407) . " the godzin os laghlika wordho ater til dömpd vppa räfstomen " ib 155 ( 1402) . " ib 463 ( 1405). som äy wilde rät stande oc lydhe oppa the forscripna repst " GS 38 (1413, orig.) . thesse forescripna som ower repsteno sithia ib. " wi wele hafue kroghe . . . epter thy som biscoppen af strängenäs, laghmannen wor embitzman, oc the som owr räpstenä skule sitie, thökke nyttugha ware " ib 36 (1413, orig.). the ower räpstenä sitiä ib. " hwilket thesse tholff i räfstinne sato . . . ransakadho " SD NS 1: 324 (1404, nyare afskr.). ib 398 (1405, gammal afskr.), 400 (1405, gammal afskr.) o. s. v. - Jfr flärþungs-, härads-, konungs-räfst.