paradis¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (2)

1. paradis, betecknande dels Eden, de förstamenniskornas vistelse ort föe syndafallet, dels de saligas boning. vanl. utan art. paradiis är badhe en wänasteiordhwnoc lostelikasteoch swa är oc annath paradiis andelikt; ängla glädhi oc godhra siäla mz gudhi siälwo MB 1: 121 . " paradiis är öster i wärldine swa höght ower andra iordh. at oe flodh kom ey swa högh, at hon nadhe thy ib. paradiis är lostoghaste stadher ther wärlden hawer ib. " ib 99, 106, 107, 120, 123, 124, 125, 126, 127, 128, 129, 158, 159, 160, 162 . Bil 227 . en [stapar] . . stor ok starcar . . . öst- erst gen solenne när parais som [callapes] thebe Bu 508 . han (Gud) satte them (Adam och Eva) i para- dys MD 7 . " tha skulin i. . . ware osagde aff para- dys ödh ib. ath ij [2) ware i paradiis borgh " ib 8 . þänna palm quist förþe iak þik aff paradis Bu 13, j dagh scal lthu wara mz mik j paradiis MB 2: 387 . KL 392 . Bu 184 . Bo 253 . han (Muhammed) jätte allom them hanum trde praly Bi 726. - ss ortnamn. pratum paradis dictum SD 4: 678 1339). - tidhdikt för att beteckna ett saligt och fridfullt tillstånd. med art. gak opta i thätta paradysit Bo 118 . -Jfr himirikis-, himna-parads.