men1
(substantiv)fsvm--men..nn.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (2)
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
meen . mein Bil 537, 571),
Källans artikeltext (4 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)ondt (i fysiskt hänseende); men, skada. at þu gör aldregh noquorom men þär mik þäna Bu 20 . ängte men giorþe þe pina hanom ib 176 . ib 500 . gör hände men þät hovoþet liutar ib 74 . " sua gaar annars men hanom när: som han är honom liuvar ok käri b. giordho them nödh ok dighirt meen " Al 5110 . MD (S) 271 . " entke mein fingo thera likama " Bil 537 . ib 571 . ther til at thin systir skuli ey skändas älla thola nakat meen (infirmatur) Bo 87 . " jomfru maria . . . beware swerike fra alt meen " RK 1: (Ny början af Gamla Kr.) s. 163 . " jhesus tholde dödh a sinom andom vtan gudhdoms men " Bil 84 . " gud giffui hwar forrädare sa dant meen " RK 2: 8364 . " tha han ahde giorth thetta meen " ib 1: (sfgn) s. 184 . " iak skal honum göra til mena (tillfoga honom skada) " Al 10228 . - olägenhet. a moot thässo mene hafdhe gudh giwith mannenom hiälp MB 1: 108 . - svårighet, vdermöda, qval, sorg, deder mot någons gagn el. vilja. lata systrana wndirsta clostersins oc räntonna stadga o qwal oc meen Bir 4: 61 . " thu esth een krona aff gulle reen tha haffwer thu mz tik mykit meen " MD (S) 270 . " honum wardher thz storlika til mena " Al 3481 . thz var mik tho mäst a meen (till sorg, emot; Cod. B a ot, Cod. C i moth) Iv 221 . " thz gik honum mäst a mene (det vållade honom mest sorg) " ib 1011 . tha gik hanom mykit til men (gick honom mycket emot) RK 2: 7251 . " hwat ey . . . giordhe iak thik nakat at mene (emot) " Bo 26 . " then man gör gudhi mykith til meen (emot) " Al 7100 . ib 8531 . " jak skal mina edher holla rena tha komma the ey mina gudhi til mena (göra de ej mina gudar fientliga) " MD (S) 212 . tha kom tiodanas rännande thärä thiit hertugh fräderik han hiolt ena honum mz sin glafuio til mena (för att med sin lans göra honom motstånd el. kämpa med honom) Fr 1716 .
- 2)ondt (i moraliskt hänseende), fel, falskhet. om thu gör thz fore enkte meen om thu gör thz mz rätte snille Al 5960 . " thenne an haffwer ey meen " MD (S) 302 . - svaria sik men, svärja falskt, begå mened. han swor sik alzstingis meen RK 1: 2846 . ib 4209 . ST 64 . Jfr mensväria.
- 3)dröjsmål, uppskof? thin skat sänt mik vtan meen ä wäl sköt ok ekke seen Al 4679 . ib 4859 . " vtan meen sa loffuad dener tha " RK 2: 7795 . ib 6335 . - Jfr formen. menseþer (meenz ether), L. Jfr meneþer.