marskalk¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (3)

1. eg. hästeven, stalldräng.
2. 1)stallmästare. " then marskalk war ok foder gaff han hafde aff lödukt sölff en staff " RK 1: 3600 .
3. 2)anförare för rytteriet, den som under konungen har högsta befälet öfver krigshären, härhöfvidsman, marskalk, marsk. adrianus marscalk (prior offici militaris) Bu 518 . " at varþa härtogha ok marscalks husfru " ib 522 . gaymas marskalk (magister equitum) Bil 658 . porphirius marskalk (princeps militum) ib 538 . " war trayani keysare mar skalk (magister militum Trajani) " ib 372 . kom albimelech konunger oc hpicol hans marskalk til abraham MB 1: 198 . ib 199, 21 .. sälia köpmänene iosep . . . putefari pharao konungx marskalk (magistro militæ) ib 233 . " konungsins marskalk aff karlamint " Fr 2909 . " thänne som nw är sakt aff var marskalk (marsccalus regis) " Bir 2: 74 . " bönder äre lydhoghe enom foghota, oc tho ma en marskalk eller drotzati waldogher mera at biwdha ower them " MB 1: 98 . i allmh. högre ämbetsman som å konungens vägnar utöfvar myndighet. mz rokkin (i schackspelet menar jag) drotz och alle marskalkä (jfr Lat.; vicarii seu legati regis rochi sunt) MD (S) 201 . med särsk. afs. på inhemska förhållanden: marsk, den af rikets högste ämbetsmän hvars hufvudsakliga uppdrag var att hafva öfverbefälet öfver krigshären; i Sverige, hvarest rikets högsta ämbeten voro de, som bekläddes af drotseten och marskalken el. marsken, onämnes den senare först under kon. Valdermars tid. ingighli . . . knut mathiosson drosät. magnus haqunä (för haqunäson) marskals SD 1: 670 ( 1285, gammal afskr.) . " karl vison rikesins marskalkt " HSH 16: 5 ( 1369) . " karl wlfson konung albrictz marscalk " BSH 1: 130 ( 1371) . sten bendictzson . . . marskalk j swerike BYH 1: 184 ( 1380) . fore . . . karl knwtzson marschalk i swerike SJ 7 ( 1438) . then war emtitzman är ella marskalk MEG (red. B) 61 . marskalk törgils RK 1: 1459 . Jfr domino marscalko nostro magno SD 1: 448 (12888, dipl. utf. af kon. Valdemar).