kland1
(substantiv)fsvm--kland..nn.1smädelse, förtal, klander. "
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- smädelse, förtal, klander. " säther last och kland (ponit scandalum) mot sinna modher son " Ber 237 . - (?) aff galilea ok thil iudhe landh haffuer han farith mz swik ok klandh MD 33 . - smädelse, smälek, skymfö. the fiölle a kne ok giorde honom kland MD 35 . - Jfr lagha kland. klandalöst, adv. L.