kiälke1
(substantiv)fsvm--kiälke..nn.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (2)
kälke. "
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
kelke ) kiälka drät
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- kälke. " vpa kelka hafde marsken byssor thäre " RK 2: s. 347. Jfr harva-, harvu-kiälke.