köla1
v.(verb)fsvm--köla..vb.1göra kall, kyla, af kyla. swa som starkt wädhir ok stormade stötte ok mödhe mannin aldra wäghna ok köle (infrigidat) han Bir 1: 276. lactuca skal man ätha tha mykin hiti är for ty hon kölär mannen LB 7: 4 . ib 68 o. s. v. 8: 52. dogher hon (örten) sudhin mz rägnwant . . . oc sua köldh ib 5: 80 . - förkyla. ath maghen är kaller och kölder LB 7: 74
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- göra kall, kyla, af kyla. swa som starkt wädhir ok stormade stötte ok mödhe mannin aldra wäghna ok köle (infrigidat) han Bir 1: 276. lactuca skal man ätha tha mykin hiti är for ty hon kölär mannen LB 7: 4 . ib 68 o. s. v. 8: 52. dogher hon (örten) sudhin mz rägnwant . . . oc sua köldh ib 5: 80 . - förkyla. ath maghen är kaller och kölder LB 7: 74 . Jfr forköla.