ivirsea¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (2)

1. L.
2. 1)se öfver, se på. iak winder hwath iak ower see Al 4299 . - öfverse, öfverblicka. så granneliga hans her allan offwerså RK 3: (sista forts.) 4414 .
3. 2)hafva uppsigt öfver. sinom foghotom, oc them ther ower sagho gerninga MB 1: 288 . " til thäs mantz ther iffwir saa (Cod. A owerstodh 234) mörkahwsith " ib (Cod. B) 549 .
4. 3)öfverse, genomse. iij breff . . . hulche wij . . . opbrötte oc öffuersaghe FM 175 ( 1504) . - öfverse, taga i betraktande, skärskåda. i hulka book vi fwnnom oc granne lica öwersaagom nogor heradzmerke SD 3: 484 (1320, nyare afskr.). nar j haffue thet (brefvet) läsit oc offuersett FM 227 ( 1505) .
5. 4)förbise, förbigå. " owerseddom (med förbigående af, för att icke nämna) allom androm gudz godh gärninggom " LfK 114 . - förbise, visa förakt mot? tha som wi mz syndom haffuom wredgat strangasta domaran . . . owerseet alla hälga män Su 206 .
6. 5)förbise, icke fästa afseende vid. thz alt owerseer thu Su 98 . " han owersee offta hans bön " LfK 63 . " atk för henna skuld owersaa alla andra, oc hona mik til brudh . . . anamade oc wthualde " Su 160 . - förbise, öfverse, icke märka. alt thz ondha wi förglömom oc ower seem LfK 110 . - öfverse med, hafva öfverseende med. konungen öffuersaagh hans sak RK 3: 375 .
7. 6)afstå från, aflägsna, låta fara. vi . . . badhom at han skulle owirsee (transferet a vobis) thässa pinona Bo 187 . " haffuer jak alstinges offurseet oc offuergifuit om then owilliä " BSH 4: 100 ( 1483) . " huat mistancka wii haffuä til nagon aff them i staden, wele vii aldelis milleligen offuersee " ib 232 ( 1497) .