har1
(substantiv)fsvm--har..nn.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (5)
koll. hår, hårbetäckning på menniskans hufvud. raka hanom alt har af hofþe Bu 149 . "
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
haar Bil 870 ; Iv 2396, 2962, 3308, 3423, 4675 ; RK 1: 2456, 2924 ; SO 8 ), hara lokker hare- ) hars lokker haars- )
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- 1) koll. hår, hårbetäckning på menniskans hufvud. raka hanom alt har af hofþe Bu 149 . " hans har är suart ok karot " ib 204 . Pa 18 . " holkyn som drager annan i haar " SO 8 . 2) hår, hårstrå, skäggstrå. han hauar . . . sit skiäg mz fam harom Bu 204 . " syntis j hans öghna bram hwit haar " Bil 870 . - ss förstärkning af negationen: et har, en hårsmån, det minsta,m det ringste (jfr den liknande användningen af Mnt., Mht. har). thz the yngre (ɔ: syster) skulde ey fa aff thera goz rät ey eet haar Iv 3613 . " ther sik rördhe ey eet haar ib 2962, " ib 2396 . RK 1: 2456, 2924 . " iak aktar idher three rät ey eet haar " Iv 3308 . ib s. 207 . - föregånget af vidh (vidher). thz aktar iak ey vidh eet haar Iv 4675 . ib 3423 . (I wm thins hars bekasta dödhz besklighet Su 255 är, ss utg. s. 471 anmärker, hars meningslöst.) - Jfr bra-, hara-, hovudh-, ulvaldha-har.