hals¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (2)

1. . 1) hals, nacke. casta caþal vm hals iacobi Bu 165 . Bil 114 . Bo 233 . Su 15 . " tz er goth thom, som . . swlne äre i halsen " LB 7: 135 . - i talesätt som afse lifvets förlust. äru fälde vnder wara räfst, med hand oc hals (d. v. s. dömas att mista handen el. halshuggas), ärfter þy sum brutt äru till SD 5: 376 (1344, nyare afskr.; jfr MELL Kg 31). rättä iuir hwarn þär bryter vm hals oc hanþ ib 639 ( 1347) . retta ower hand ok hals höga ok lagha MD (S) 228 . liff, halss och all myn welferdh woga FM 565 ( 1512) . the skullä warä i köbenhampn om viij daghä epter olssmessen at senästhä wedh theris halss til görendis ib 326 (1507). - för öfrigt bildl. i åtskilliga talesätt. thu hawer hardhan hals (populus duræ cervicis es) MB 1: 349 . " thu lynghir rättelika j thin hals " ST 439 . hava a (up a) halsi, hafva på halsen, hafva öfver sig (ss fiende), hafva emot sig. anners haffuer han menige landet oppa halsen BSH 4: 317 ( 1502) . " falla ivir halsin, öfvefalla, anfall. ath the mik sa falla ower halsen " BSH 5: 133 ( 1506) .
2. 2)karl, menniska. " folilth äre hardhä halsa " MB 1: 354 . thu äst en hardhaste hals oc olydhikt folk ib 447 . vände . . . ordhin til iudhannä ok sagdhe o hardha, halsa KL 143 . fule lhalssa RK 1: l(Cod. B, C, D. E, F) 3091.
3. 3)landtunga, landrygg, låg begssträckning. i ortnamn. sacerdoti de svanhals SD 1: 617 ( 1282) . - Jfr kneke-, källara-hals.