hövisker1
adj.(adjektiv)fsvm--hövisker..av.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (8)
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
hövizker: hövizk Iv 2007 . höfuizsk Fl 857 . höffwidzsker: -an Bir 5: 102 ; MB 2: 298 ; -asatom Su 202 . höuitzsker: -ast Bir 1: 22 . höffskir SGGK 103 . n. höwist ib 294 . höffuist Va 3 . höwizst Bo 214 . howist MD (S) 293),
Källans artikeltext (5 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)eg. som tillhör hofvet; höfvisk, belefvad. han är een höfuizsk donde man Fl 857 . " en höffuisk (korteiss) riddare " Di 81 . Iv 2007, 4308, 4326, 5217 . Di 23, 38, 151 .
- 2)honestus, anständig, ärbar, sedig, dygdig. ängillin ok een höuisk människia the hawa en atskilnadh mällan siin Bo 42 . " fäste sik brudh . . . höuiska j sinom sidhom " Bir 3: 78 . Bo 238 . Bir 1: 176, 267, 3: 22 . MD (S) 293, 294. SGGK 103 . SGG 128 . Lg 332 .
- 3)anständig, passande. " thz är äkke höwizst blifwa här oflänge " Bo 214 . prydh, mz höuiskastom klädhom Bir 1: 19 . " höwiskt laat ok synne " RK 1: 451 . Bir 2: 30, 3: 307 . Va 13 . MB 2: 298 . - lämplig. j bequemlichom oc höwizkum stadhum VKR 6 . " i nakre höffwiske matho straffa mith othol " Su 105 .
- 4)skön, vacker. thu hafdhe höuiskastan ok ärlikastan likama Bir 1: 139 . ib 140, 142 . Su 202 . - vacker, underhållande. her effter böriäs eth höffuist äuintyr Va 3 . ss tillnamn. " boecius höwiske " SD 5: 148 ( 1343) . - Jfr ohövisker.