fare1
(substantiv)fsvm--fare..nn.1svek, list? the forwissade marsken vten fara vten arkt skulde thz vara RK 2: 6290
Källans artikeltext (3 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- 1)svek, list? the forwissade marsken vten fara vten arkt skulde thz wara RK 2: 6290 .
- 2)fruktan, farhåga, fra. thäs hafwin ij fara Al 2022 . " thz the for idher hafua ängin fara " Fr 268 . RK 2: 2188, 3725, 5869 . " haffde han ey myken fara " ib 6299 . " bära fara " ib 3: 1622 . " mono the fara for idher bära " Fr 274 . RK 2: 1343, 3556, 4285, 9567, 3: (sista forts.) 5408. om mig bor hon stoor sorg och fara ib 4775. vtan fara Al 2241 . RK 2: 7429, 3: 1478 . är fare werth, ath thee karane giffwe siig in tiil fiiyenderner BSH 5: 113 ( 1506) . " atherbliffwer tik en räddoghe oc fare " LfK 145 . - hava el. halda til fara, taga sig i akt för. han hiolt honom til fara RK 2: 5411 . hafuer thu ey thin owen til fara. tha säter thu tigh j waadha Ber 290 . - taka til fara, vara orolig för el. i anledning af. droztin tok thz mykit til fara at marsken sculle hans höffwidzman wara RK 2: 5305 .
- 3)fara, våda. " the wiste ey aff thenna fara " Al 8956 . " iak hafwer . . . opta sitith ij fara ok nödh " ib 2065 . RK 2: 3329 . Lg 3: 655 . " er menniskiona liiff i stoor fara " LB 7: 238 . " jach wil min fara sta (stå mitt kast) " RK 2: 4462 . " staa theris egin äwentyr oc fara " BSH 5: 259 ( 1508) . " han bad them för läta j fara staa (låta det stå sitt kast) ä huru gud tektis thz kunne gaa " RK 2: 8156 . - fara för straff. skal han göre eth mynth som kallas örtugh om attha penninghä swa god at en mark wägin skal halde attha lodh sölff eth halfft qvintin owan eller nädhan vtan fara (d. v. s. utan att utsätta sig för straff, om vigten med ett halft qvintin öfver- eller understiger den lagbestämda; jfr Schiller-Lübben 5: 200) HSH 19: 12 ( 1480) . ib 14 ( 1497), 15. (fara för vara Fl 900 ; se vara,f.) - Jfr lifs fare samt fara,f.