diur¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (12)

1. djur; ordet brukas i sht om sådana djur som gå och hafva sitt tillhåll på marken (däggdjur, i motsats till dem som krypa och kräla på makren samt till dem som lefva i luften eller i vattnet) och särskildt de vilda. är mannin skälwiis ensamen aff allom diwrom, oc for thy bör honum til at wara herra ower all diwr MB 1: 97 . " är mannen äpte sin naturlik skipelse skapader mit mällen ängla ok wärilzlik diur " KS 2 (5, 3) . til sin likama ok likamlik ting likas han (ɔ: mannen) widh södhe och wäruldzlik diur ib 3 (5, 3). mannen är samwistelikt diur (animal sociale) ib 5 (9, 5). like oskälikom dywrom Su 16 . " mannin är ärlicare än diwrin " Bir 2: 312 . Bil 123 . " all the diwr oc fä som kloffna hawa klöwa " MB 1: 359 . " skiuta diur ok fugla " Bu 157 . MB 1: 428 . Bir 2: 315 . Kl 317, 370. Iv 1825 . Al 3960 . " thwingande fä diwr ok orm ok alla handa creatwr " ib 5624 . " fisk fugl oc diur oc . . . ormer " MD 20 . " mannin skulle wara som höffdhinge oc herra fore allom fiskom, diwrom oc fughlom " MB 1: 97 . KS 2 (4, 2) . " ängin diwr wiliom wi beta " Al 6083 . " röthan ok thut alskona grymma dywra " Pa 21 . " eet fult par kläþpä grönt oc blat, ströt med dyurum af gul " SD 5: 563 ( 1346) . - varg? lejon? the hafdho diwr ok waro tam the föddo them op ij hunda ham thz war tho diwr ok ekke hunda Al 5543-45. - Jfr arvodhis-, bol-, klo-, offer-, ra-, skogha-, skogs-, strids-, vil-, ville-, älgh-, örlogs-diur.