bekoma1
v.(verb)fsvm--bekoma..vb.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (1)
komma till, få tillfälle till. ey kunde förra bekommat för konungh karl schull at bespraka the jordena SJ 257 ( 1457) . "
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
bekomma )
Källans artikeltext (3 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- 1)komma till, få tillfälle till. ey kunde förra bekommat för konungh karl schull at bespraka the jordena SJ 257 ( 1457) . " ath jach kan bekommeth ath aname till mik saadane werff " HSH 19: 106 ( 1505) . kan icke . . . bekomme then reyse ib 111 ( 1505) . " nar han thet best bekoma kan " SO 103 .
- 2)bekomma, få. SO 306 . RK 1: (till. till LRK) s. 247 (båda dessa ställen tillhöra nyare afskrifver).
- 3)bekomma, utöfa verkan på ööl oc maat skal tik bätre bekomma Su 305 .