þörsta¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (4)

1. 1)törsta, känna törst. opersonl. med dat. (el. ack.). mik thörstir Bo 203 . " var thz sant at honom thörste ib. " Su 196 . ther matte drikka hwem ther thyrste Al 1940 . honom thörstir mykyt LB 3: 180 . - personl. (el. i konstr. som kan fattas ss personl.). þa iosep þörste Bu 71 . at han aldre þrötes. hungra älla þörste ib 204 . Su 224 . " huru myklo mer han drikkir thes mer thörstir han " MP 1: 310 . " then som . . . torster mykit sa at swartnar j munnen " LB 2: 92 . " far man ilth i brysthet saa ath thunghan thykker ath alth thz hon sputther är besth som ghalle och gespeer offtha och thorster " ib 8: 51 . Su 224 .
2. 2)törsta efter, åstunda. opersonl. med dat. samt prep. til. nw törster mine siäl til tik Lg 3: 320 . - personl. med ack. thän ledhe gramin. som badhe hans oc alla hans vina blodh thörstir Bo 49 . " han som ankönsins siäla helso thörste (salutem) sitiebat) " ib 164 . ib 203 . Bir 4: 200 . " han thörste oc hungra rätuisona " Gr 277 . " jek thörste oc astunda thässa vndarlica diursins hiärta " Bir 2: 3 . ib 115, 219 . Su 98, 196 . Ber 69 . - med prep. til. min siäl hon thörste til gudh (Deum sitit) Ber 69 . " thin siäl thörste til gudh ib. - med inf. myn syäll som torsther och astundher koma till thyn " Lg 3 . 134.